frågor men inga svar, ibland

Den som läser allt får en guldstjärna, den är väl bäst!

Ni vet dom här enormt förvirrade, väldigt jobbiga stunderna när man inte vet vad man gjort för fel, frågar sig själv men får inga svar, finns inga svar.
Finns det något värre än när folk bryter kontakt, slutar prata med en osv utan anledning, utan förvaring, helt plötsligt?
Jag har själv alltid varit sån som sagt till, skrivit en förklaring om jag vill bryta kontakt eller så, och jag tycker det underlättar när folk gör det mot mig...
Finns egentligen inte någon anledning till att jag skriver det här, behöver bara skriva av mig lite typ.
Jag känner så här, det spelar ingen roll om du träffat min ponny förut, känt honom förut, känner honom nu eller aldrig träffat honom. För den som står som ägare på Zlatan det är jag, ingen annan.
Vilket betyder att det bara är jag som bestämmer vad jag ska göra med Zlatan, hur jag ska göra det osv.
-
Folk kan tala om för mig 100 gånger att jag gör (enligt dom) fel, och hur jag ska göra, jag ändrar inget då kan jag säga.
Tips, det tackar jag och tar emot från alla håll, hur mycket som helst.
Men inte att jag ska göra si och så, tipsen jag får provar jag och är positiv till, jag gillar tips samt kritik men inte när andra vill överta.
-
Jag får ofta tips av mina kompisar, och det behöver inte betyda att dom tycker jag gör fel eller att jag måste göra på deras sätt, jag älskar när mina kompisar (eller vem som helst) skriver tips jag kan prova, delar med sig av sin egen kunskap. Däremot skulle jag bli tokig om mina kompisar satt och skrev att jag borde göra så istället för si, osv.
Jag har alltid känt att jag haft vuxna människor att vända mig till, inte längre, faktiskt.
Visst, mina vänner är inte "bara" och de räcker, men samtidigt är det skönt att kunna vända sig till någon vuxen.
Jag har varit och är väldigt tacksam över all hjälp jag fått och får så jag klandrar ingen.
-
Men om vi ska gå till veckan när Zlatan hade tappat en sko och sträckt sig/vrickat till lite...
Jag såg att Zlatan hade tappat en sko en dag när jag kom, kände på benet, kände på hoven och han var inte varm, svullen eller markerade. Så jag red! Han var seg, men det var varmt så jag tänkte inte mer på det.
Han har alltid, och ska gå att rida med tappsko på ridbanan eftersom det inte blir ojämt eftersom han sjunker ner eller vad man ska säga.
Dagen efter kände jag igen, ingenting då heller. Red, båda dessa dagar red jag kanske ca 30 min och inte ens hårt, jag red inte honom halt.
-
Den natten/kvällen hade han antagligen vrickat sig, skulle jag tippa på.
Kan vara så enkelt som att han gick ojämt i hagen och vrickade sig, vilket jag tror.
Resten av dagarna tills hovis kom, så kollade jag hans trav om han markerade ungefär 5 steg i trav eftersom de räckte, han gjorde det, han var varm. Han Motionerades alltså INTE under de dagarna utan vilade helt.
Dagen innan skoningen så red jag, för då var han inte varm alls eller markerade något och det hade han heller inte gjort dagen innan de när amanda kollade (för jag hann inte den dagen) så jag bestämde mig för att ta ett lättare ridpass på ridbanan i skritt och lite trav (kravlöst) tillsammans med min lillasyster, inget konstigt med de.
-
Skrittade fram, han var pigg och glad (eftersom han vilat) och ville nästan springa, lät honom gå på!
Helt plötsligt så la han sig ner, han hade öron framåt hela tiden och ville rulla sig men jag fick upp honom.
Jag kände och lyssnade i magen, inga konstigheter. Jag kände på benet och lät han springa lite, inga konstigheter.
Antog att det kliade (har varit med om många som lagt sig ner för de kliat på ryggen, då rullar de ju sig)
Red vidare, skrittade och han var pigg och glad som vanligt, provade trava men han gick lite ojämt så jag skrittade och gick in i stallet igen.
Thats was it liksom.
Det känns som att folk på bloggen uppfattat saken så fel, jag har inte gjort något fel och jag lovar, jag känner Zlatan idag bäst av alla i hela världen.
-
Om han har ont, då går han inte framåt, han lägger sig inte ner pga det och är jätte pigg och glad samt framåt liksom.
Jag kan hålla med om att mina svar var arga, fåniga och överdrivna. Men då var jag så arg att jag vet inte vad jag skulle ta mig till och då kan jag inte riktigt rå för vad jag skriver, säger eller gör.
jag började liksom tröttna på att alla sa hur jag skulle göra och bara känna hur fel jag gjorde, hur dåligt min ponny mådde och att alla tyckte det liksom.
Istället för att hoppa på mig eller säga hur jag ska göra och vad jag gör fel, fråga.
Jag skriver inte detaljrikt i bloggen vad jag gör i stallet om dagarna med min ponny, det angår liksom inte alla. Så fråga istället, please.
Det var de, var tvungen att skriva av mig här eftersom jag inte har någon vuxen männsika jag kan vända mig till dagsläget..

jag skulle aldrig på något sätt riskera Zlatan, jag tar hand om honom väldigt bra och det vet bara jag, han mår mycket bra hos mig och trivs jättebra.
/Johanna

Kommentarer
Postat av: amanda:)

grymt bra skrivet :)

2012-06-15 @ 00:40:53
URL: http://dressageequipage.webblogg.se/
Postat av: Jenny

Fast jag finns ju alltid.. Puss!

2012-06-15 @ 01:14:43
URL: http://stallkompisaar.blogg.se/
Postat av: Stinis

Han var ju helfräsch och glad när jag red! Tror knappast han lider :)

2012-06-15 @ 08:47:21
Postat av: carro b

tycker du är så duktig johanna :) säg till om du vill ha hjälp med något i stallet eller i ridningen för då ställer jag gärna upp :)

2012-06-15 @ 20:31:24
Postat av: Alva Wallberg

ååh jag vet ej vad jag ska skriva, bästa texten o håller med dig 100 % ! <3 du är stark johanna, ta inte åt dig av de som tror de känner din häst, du vet allt bäst själv... har också vart med om såna som VET allt om hästen... O.o <3

2012-06-16 @ 13:23:35
URL: http://opaline.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0